svårt med balansen

 

Normalt undviker jag att önska att folk ska torteras, men när de ger sig på barn, mina i synnerhet då - så klart - så gör jag undantaget att inte skämmas för att tanken dyker upp, även om jag försöker låta bli att fortsätta tänka på det.
Att jag försöker undvika att fortsätta tänka på det är mest för att det förstör goda sidor inom mig, medan onda tendenser växer o får näring, och jag är till störst glädje och nytta för mig själv, mina älskade prinsessor och alla andra som förtjänar mig, om jag är en så sund och god människa som möjligt.

 

Det finns så många sidor som jag är osäker på, så många situationer jag är otrygg i, men jag har långsamt fått en tryggare känsla i min tro.
Övertygelsen om att det är så som jag tror, finns där för jämnan, men känslan av trygghet brukar inte vara påtaglig.
Och det är kanske inte så konstigt, i och med att BPS innebär en allvarlig känslomässig störning för mig.
Att nå in till känslorna är ovanligt, spelar ingen roll vilka.
De mest tillgängliga är ilska, manisk lust efter sex (men sällan glödande kåthet), och skratt, nog mest sarkasm, ironi o skadeglädje. Snävare känsloregister än jag har röstregister när jag sjunger ju.
Det är verkligen inte något jag är stolt över, denna bloggen är inte en skrytblogg, utan mer en analytisk blogg, en terapeutisk blogg. Så gör jag framsteg så hamnar de oxå här, men det är inte avsett som skryt.

Trots att jag har svårt att nå känslor, speciellt såna som allmänt betraktas som goda eller positiva känslor, så har jag någon form av medkänsla med andra.
Jag ber för de som söker, för de som verkar ha en god vilja att göra gott, för de som har behov, eller problem.

Men hon som skadar min sessor - och som jag misstänker har bakomliggande trauman och problem med sig själv och omvärlden - henne kan jag inte be för.
Inte minst för att jag upplever det som om hon motstår Gud i sina handlingar, men även för att hon skickat ett barn i döden, pga av trångsynthet eller bristande kunskap vet jag inte, det barnet är lika dött oavsett vilket.
Det känns som om hon ställt mina prinsessor i kö för avrättning. Hur ska jag kunna be för henne när jag hyser ett sånt hat? När hon frammanar hat i Idas inre?
Logiken säger mig att det är hon som kan ha störst nytta av att någon ber för henne, att det kan vara den kraften som behövs för att rätta till saker, men det bär mig emot. Än så länge. Och ska jag be för henne vill jag att hon ska få insikt och den ångest som följer på insikt om sin ondska (tro mig, jag vet hur Det känns!!), att hon inte ska få komma undan för billigt.
Och ändå, Jag är ju inte Gud, så jag kan ju inte se in i hennes hjärta. Jag har inte insikt och kunskap i alla fakta som hänger ihop och väver den väv jag skymtar bitar av. Jag tänker och reagerar som en människa, som en mamma. Och jag vill inte vara en Gud, jag vill vara en skapande, livsduglig, positiv individ som är bra för sina barn.

/Polarsken

ledsen - och arg

 

Ex:et ringde tidigare idag.
Han har mist barnen nu.
Den socialsekreteraren som har hand om ärendet är troligtvis den som skickade Katjas dotter till det boendet där hon sedermera lyckades ta livet av sig för gott.
Hur många barn ska hon ta livet av innan någon stoppar henne?
Läget nu är att han får bo kvar med barnen på utredningshemmet tills de (soc) hittat ett fosterhem till barnen någonstans mellan där ex:et och jag bor.

Sen min syrra åkte hem har jag inte pallat med att göra knappt någonting.
Jag behöver ett schema, och jag behöver acceptera i praktiken att jag måste äta för att må bra, fastän det kostar pengar jag anser jag inte har råd med. Jag får se ifall min ekonomi blir bättre nån gång, och tills vidare får jag på nåt vis försöka använda minst 100-150 kr/vecka till mat och hygien. Fastän jag inte vill. Eller vill och vill, det vill jag visst, gärna 1000 kr/vecka till mat o hygien oxå, om jag bara hade tillräckligt med pengar till saker som intresserar mig utöver det. Men så ser det inte ut just nu.
Men ikväll ska jag äta, och maten är visst färdig nu.
Skippade mötet för jag inte pallar med folk.
Ska se en thriller på 6:an kl 9 ikväll. Om den är för läbbig byter jag till CSI.

Kram!
/Polarsken

häftiga diskussioner

Häftiga diskussioner kan syrran och jag oxå ha.
Som tur var utan att bli ovänner, men jag tror det börjar bli ansträngt nu efter en helg.
Oavsett vilket kommer det att vara skönt att vara en stund för mig själv i morgon.
På morgonen kommer min kontaktperson hit för första gången oxå. Vi 9 på morgonen. Jag vet inte hur länge denna gången.
Efter mötet, när vi hade handlat och ätit, så gick syrran o jag ut o fotograferade idag. Det fanns inget speciellt att fota, men vi gick ut för att det åtminstone var väder till det.
Hängen på buskar, började vi med, sen fortsatte vi lite olika, och även om jag inte såg nåt speciellt jag ville "fånga" så fanns det gott om motiv om man bara bestämde sig för att de dög.
Jag tog på nässlor och knoppar. Hon tog på nån stubbe med svampar. Jag tror nästan stubben blev bättre på fotot än i verkligheten.
Förutom att vi fotade så fick vi en ca 75 min lång promenad i maklig takt, med frisk luft och lite solsken, och jag fick se mig om lite i mitt närområde.
Fotograferandet gav mersmak.
Jag kanske fotograferar mina möss i morgon och testar kamerans inställningar för motiv i rörelse.
Aja, vi får se.
Jag vill möblera om oxå, och som göra hemside-uppdateringar av olika art.

Jag vill ha ny musik!
Jag vill ha Katja på besök! Hon är annorlunda än min syster. Inte så "hetsig", inte för att "hetsig" är det mest korrekta och rättvisa ordet att beskriva min syster. Min syrras mest utmärkande egenskap är INTE tålamod med sin lillasyster, och några av mina mest framträdande egenskaper är att jag är påfrestande och ennerverande, överförklarande och förvirrad och förvirrande (t ex tappar lätt tråden i samtal).

Både jag och syrran pratade med Ida i telefon i kväll. Det var kul. Jag har saknat henne och Saga så mycket. Saga ville som vanligt inte snacka med mig, denna gången var det för att hon skulle gå och lägga sig. Hon är skön. Aldrig skuldkänslor eller ångest för att hon inte pratar med mig, som om hon trodde det skulle vara synd om mig, utan hon gör som hon vill utan att mena nåt illa, så då får man ta det som hon menar det. Hon är min förebild när det gäller att släppa orealistiska skuldkänslor från och med nu. :D

Solvind, sover du?
Jag ska snart, men jag har saknat dig idag. Inte en kommentar för att förmedla en underliggande förväntan på dig, bara ett meddelande om att du blivit tänkt på under dagen med positiv hjärnkraft.
Har massa vackra foton att dela med mig av till dig om du vill ha nån gång när vi är online samtidigt, kanske. Många kramar till dig Vacker-Älsklingen! :)

/Polarsken