seg o tom

jag är som en ballong - seg o tom

äsch, jag vet inte
det är tomt som om jag tagit atarax för en halvtimme sen, eller nåt i den stilen. Missförstå mig inte, det är skönt, så det är inte som att jag klagar, men det är inte ett vidare produktivt tillstånd, detta heller. Men det verkar mindre destruktivt än att vara i en ständig malström av stress o ångest. Jag gillar det, men inte odelat.

 

Enligt vad jag hittat i litteratur från de som avgör grundtolkningarna inom Samhörigheten, litteratur som Osen (1 av de 3) uppmanade mig att läsa, så kan jag inte bli utesluten. Men så konstigt som min hjärna fungerar så är det ju inte säkert att jag förstått det rätt, trots att det står så ord för ord. Nåja, jag vet med största sannolikhet hur det blivit inom tio timmar. Alfred ska hämta mig om ca 6 timmar.

 

Jag tänker ringa ex:et strax o se om han mår bra nog att ge mig lite tips till förbättringar på datorn. Kanske inom en halvtimme, Saga slutar skolan om några minuter, vill inte störa dem mitt i hämtning/hemkomst o lunch.

 

/Polarsken

mkt ångest, otrygghet o förvirring

Skuld & stress har varit den röda tråden i terapin några gånger nu.
Jag kan inte skriva fokuserat om det jag vill ska gå fram.
Jag tror jag ska bara skriva ord, tror jag kan minnas nuets tillstånd utifrån det någon gång i framtiden.
Rotlöshet/instabilitet/otrygghet

ångest

tvång/måsten

skuldkänslor att jag inte är en så bra och underbar mamma som jag vill vara

full av grandiosa idéer (till olika smycken, kort eller stickers till exempel), men bristande förmåga att fullfölja från idé till såld produkt, svårt att ens komma förbi idéstadiet. Detta gäller även hushållsskötsel, matlagning, korrespondens, djurskötsel (nere på lägsta acceptabla nivå, enligt mitt självpåtaget skuldtyngda sätt att se det).

idéer som rusar fram i otrolig fart, trasslar in sig i annat, både hos mig och hos andra, jag rycker sliter, trasar sönder, vill mer mer MER, skynda hinn, fortsätt, hårdare, starkare, envisare, kraftfullare,fortare, mer mer MER MERMER!!!

Var jag inte redan tokig så blev jag det väl snart, eller om jag kan bli ännu mer dysfunktionell?

Katja säger att jag har en "kvicksilverhjärna", och jag funderar återigen i banorna manodepressiv/bipolär, men samttidigt som min upplevelse känns snarlik som de bipolära upplever sin vardag, så är mina yttre uttryck långt mycket mildare, om man ser till den information jag snappat upp i läst form o i samtal med personal inom psykvården.

Jag sov största delen av fredag, stoooor del av lördagen och en hel del även under söndagen, men under söndagens (dvs gårdagens) kväll kom jag igång lite. Att jag bara kom igång lite styrker nog uppfattningen att det inte är bipolär jag är. Men i bakgrunden surrar funderingarna vidare kring den eventuella möjligheten/risken, trots så mycket som INTE tyder på det.

 

Jag känner skuld när jag tar atarax mot ångesten, men de hjälper, o jag vet inte varför jag har fått för mig att jag ska ha skuldkänslor för att jag medicinerar mig till ett konstruktivare tillstånd.

 

Vad gör ångest rent fysiskt med/mot ens kropp? Om någon vet så berätta gärna i kommentars-utrymmet, eller tipsa om websida med den informationen.
Jag har inte självdriven att engagera mig i att söka den informationen.

Jag är kunskapstörstande men utmattad.

 

En stor fråga för mig i detta nuet: Har JAG lov att uppleva livskvalité?

 

Vårdens anvisningar/rekommendationer väger tyngre än socialens "makt"/"inflytande" - socialen ska följa vårdens rekommendationer. Typ så sa Björk. Undras om det stämmer enligt hur lagstiftning är i Sverige?

 

Nu börjar nattens Atarax att verka o mina tankar segar. Lite frustrerande men rätt så skönt faktiskt.

slutar för detta inlägget. =)

/Polarsken