farväl

Jag kan inte leva som man ska i Samhörigheten utan att känna det som om att mitt liv är meningslöst och saknar viktiga ingredienser, men jag vet att det vore det rätta att göra, så om jag bara har modet kommer jag att välja att inte leva alls.
Jag vill dö, så att jag inte aktivt väljer att ha ett liv med mening och kickar för mig.
Jag vill kunna ha sex med de som vill ha sex med mig och faller mig i smaken. Jag vill inte vänta på att jag eventuellt nån gång i framtiden lär mig att älska, hittar nån att älska, som kanske till och med älskar mig, och har mycket pengar så jag inte behöver engagera mig i överlevnad mer, och sen ta livstidsstraffet äktenskap för att få ha sex, och bli konstant förnedrad på allsköns sjuka grunder i all evighet.
Jag har testat en variant på det temat, och det funkade inte.
Jag vill inte känna att jag gör nåt fel och fult när jag är ensam med en person av det motsatta könet som inte är en biologisk familjemedlem till mig - jag vill känna att jag kan öppna min dörr och välkomna en eventuell besökare även om det råkar vara någon av det motsatta könet, och även om han kommer ensam och jag inte har någon annan hemma hos mig.
Jag vill kunna ha vilken frisyr jag vill, vilka kläder jag trivs i när jag inte har betalt för att vara utklädd. Inte tänka på om det är representabelt eller om nån kan råka bli stött för en eller annan detalj i mitt utseende.
Jag kommer ju inte få det i livet efter detta heller.
Om jag aldrig kan få uppnå några av mina önskningar så kan jag lika gärna vara död.
God natt & Farväl!
/Polarsken